Ett svunnet minne gjorde entré för ett litet tag sedan. Jag har många minnen kopplade till musik och nu i Rammsteintider så var det ett minne från 99/00 (?) då ett gäng hade åkt till Västerås för att festa loss. (Viärpåvägresan) På den tiden var man ganska "ensam" som Ramsteinfan och när en av gästerna, som var rakad och klädd i metal-outfit och många år äldre, visade sig också tycka om gruppen var lyckan gjord. Efter lite intimt rammsteinsnack över några öl, bestämmde vi oss för att gå upp till värdens rum och fortsätta samtalet och lyssna på deras musik. Det slutade med att vi satt i varsin fåtölj i mörkret och lyssnade tillbakalutade. Ibland yttrade vi några känsloord angående musiken, i övrigt var det tyst. Utom musiken som blåste för fullt ur högtalarna.
Det är kärlek det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar