måndag

Saken är biff, hunken är tillbaka


Ibland är det bra att vara lång och ibland är det tom. roligt att vara lång. Alltid när man kommer in i en ny klass så reagerar eleverna på ens längd och skostorlek. (Längd, skor, ålder är det lika bra att skriva på tavlan i början) Idag var första dagen på mitt tillfälliga jobb (högstadieskola), jag har vikarierat där förrut men bara några gånger och det var dessutom för mer än ett halvår sedan. Även om jag egentligen är en relativt blyg kille som helst inte står i blickfånget (i klassrummet är en annan sak) så är det ändå roligt att höra elevers komentarer om en själv. I korridorerna, idag, fick jag bla. höra; Shit, vilken biff. Jävlar, kolla in han. Wooow, han var inte liten. Eller bara rena svordomar eller andra uttryck som illustrerar förvåning m.m. Många tjejer brukar fnissa och viska till kompisarna, flera killar brukar mer glo och se lite häpna ut. I övrigt har jag märkt att det är en bra isbrytare och inkörsport när man kommer till en ny klass/grupp. Får väl se om smeknamnet biffen stannar kvar.

1 kommentar:

Familjen Kjellman sa...

Hellre biffen än bananen!