Det var en gång i tiden när folk inte fick gå som dem ville i skogen. I flera fall var det förenat med dödsstraff. Som tur är lever vi i ett land och tid där så inte är fallet. Eller?
Läste i tidningen om en proposition (från regeringen alltså) om att stärka markäganderätten. Skribenterna attackerar propositionen ur ett miljöperspektiv. T.ex. kommer förslaget (om det röstas igenom i riksdagen) göra så att markägare kommer få 125% ersättnign för sin mark om de tvingas göra den till naturreservat, exproprieras eller på annat sätt inte får göra affärer på den. De pekar även på att under senare år så har vissa hotat med att avverka marken om man inte gör reservat av det, alltså utpressning då man får ersättning för att göra mark till reservat. Detta befaras nu öka markant då ersättningen sätts till 125%.
Det jag irriterar mig mest på, vilket inte riktigt kommer fram i artikeln, är att det är en viss kategori människor som äger den mesta skog och mark i landet. Det är ju inte ensammstående mamman med tre barn eller han som städar svart på Burger King eller A-lagaren på parkbänken i stan. Nä, det är ju skogsindustrin och storfräsare (dvs. adelspack och liknande) En och annan bonde äger ju stora marker, men inte tillnärmelsevis så mycket som de övriga.
Alltså är detta bara ett sätt att ge mer pengar och rättigheter till de svinrika översittarna i landet på bekostnad av de andra som slavar under dem. Vinst är viktigare än miljö och rättvisa. Vissa skulle kalla detta för rena rama medeltiden. Snart dags att dra fram trikåerna och pilbågen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar