På väg hem, ensam i bilen, från ett häktiskt och mycket omrörande lajv. Plötsligt känns allt tomt. Var är alla människor som man umgåtts med och haft nära sig i nästan en vecka? Hemlängtan slår hårt i bröstkorgen. Man är nere för att det är över, man är nere för att man vill hem, omedelbart. Ingen att dela och prata med om upplevelserna. Allt känns konstigt. Ringer hem. Dottern säger:
- Pappa, jag har saknat dig!
Tårarna bryter ut som ett knytnävsslag i magen. Måste spela musik. Bearbetar minnena och känslorna. Fan vad kul det har varit. Helt fantastiskt. Kamperna, känslorna, pryglet, döden, livet, krogslagsmål, översitteri, sånger, en mot en spel, medspelarna, politiken, svineriet. En berusande cocktail av maktbegär, ondska, godhet och lycka. Detta har varit ett av mina bästa lajv, helt klart.
Nu skall man återanpassa sig till, bilar, TV, vad skall vi göra imorgon, familj, meningslöst innehåll och annat som hör nutiden till.
Nu väntar bara att ta tag i resterna av sitt forna jag, packningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar