Visst är det kul att jobba inom olika skolor och skolformer. Men ibland blir man trött på kollegorna och tycker att de av alla borde veta att man inte skall för-dömma (som i fördomar) Att bli tagen för en inkompetent person som verkar okapabel att ta hand om barn är inte roligt. Man märker så väl på beteende och attityd att dem tar en för en nybörjare och tror inte man kan något. Som om man inte kan ta väl hand om barn i förskolan, eller duka, torka bord, byta blöjor, städa m.m.!?!? Man brukar väl kalla sådant för könsdiskriminering. Idag, när jag gick hem från min 3:a där jag vikarierade som lärarassistent, fick jag kommentaren av rektorn (ja, det var en hon. Som de flesta andra i personalen i de lägre åldrarna i skolan och i barnomsorgen i synnerhet)
- Vad roligt att det gick bra, då kan vi ju använda dig som lärare i framtiden.
Men när man berättar att man har jobbat en hel del på olika förskolor och skolor och dessutom har två egna barn och varit pappaledig hälften av tiden, blir det ett helt annat ljud i källan. Vipps ändras attityd och inställning. Plötsligt känner man sig inte nedvärderad och undervärderad. Undrar bara hur andra vikarier har det...
En kollega på en förskolaa tappade nästan hakan när hon på eftermiddagen frågade mig om jag skulle läsa till lärare och svaret blev att jag tog examen för tre år sedan, har två barn, jobbat inom alla skolformer och skolor i området.
Det är långt kvar i jämlikheten.
