Barnuppfostran

Var på en viss matbutik och handlade idag med båda barnen. Dottern satt fram i kundvagnen i en sådandär bil med ratt och lillsonen satt på den vanliga platsen. Väl framme i kassan försöker dottern med att smita iväg, igen för femtielfte gången, och jag ryter väsande fram:

- SITT!!

Varpå kasörskan säger

- Har du en hund med dig också?

- Ja, säger jag och ler lite skämtsamt.

- Ja, man hörde det då du sa sitt.

Jag börjar undra vad fan hon pratar om. Såg hon inte att det satt ett barn i vagnen, men visserligen ser man inte bildelen när man står i kassan.

- De flesta säger sätt dig ned, fortsätter hon.

Håller hon på att läxa upp mig i hur jag skall tilltala mina barn och ge tips på hur jag skall tala till dem?

Sedan blir min hjärna blank och jag hör inte vad hon säger mer, men jag ser att hennes mun rör sig. Jag bara funderar på vad hon egentligen menar.

När jag kommer ut kommer jag på tanken att hon faktiskt kan ha trott att det var en hund jag hade med mig...

Visserligen skulle hon ha rätt om hon ville påpeka mitt tilltal till dottern, men hon gjorde det i så fall på ett otroligt klumpigt och irriterande vis och jag har heller ingen lust att ta uppfostringsråd i kassakön på en matbutik av en av de anställda...

Trodde hon att jag hade en hund med mig så kanske hon skulle ta och fokusera bättre...