Det är inte dem som ror

Som ror så att svetten lackar och piskan som kittlar, kittlar inte heller deras FEEETA NACKAR!

Jag är så jävla äcklad av och trött på alla dessa feta, korkade och självgoda gubbpolitiker som pöser och suger åt sig allt levande. Jag kvävs till döds om jag är i samma rum som dessa varelser. Det finns en hög sådana i min kommun. Dessvärre har de även sällskap av ett antal dryga och överspännda kärringar som gör det till en oslagbar kombo i svineri och översitteri. Till detta finns det en grupp människor som gärna krälar för dessa figurer och ser till att de får som de vill.

Det är en rad händelser som skett under en längre tid som ligger bakom detta inlägg. Saker jag sett, hört eller på annat vis upplevt. Allt från munkavlar, hot om avsked, inkompetenta beslut, gjort folk hemlösa, svågerpolitik till allmänt översitteri och tydliga signaler om att man är bättre än andra, vanliga människor. Ja vanliga, för dessa personer vill verkligen att du skall vara vanlig så de kan vara särskillda.

Egentligen talar jag om alla personer inom kommun och förvaltning som helt har tappat kontakten med invånarna och bara skor sig själva och sina närmaste och eftersom vi inte lever i ett helt fritt land så kan jag inte nämna namn eller gå in i närmare detaljer kring varför jag just i detta nu spyr galla över dessa varelser.

Jag fick en fråga ställd till mig i 2:an på gymnasiet under en samhällslektion om "hur länge jag trodde vårt rådande styrelseskick kommer att bestå" (Alla elever fick frågan) Jag svarade att inget varar för evigt. Det kommer att komma någon form av revolution som på ett eller annat sätt störtar den rådande ordningen (På gott och ont) Jag poängterade även att alla styrelseskick och statsbildningar skulle må bra av en "rensning" då och då.

I dag har jag i princip samma uppfattning och tycker nog att det är dags att städa ur bland alla insnöade och ingrodda politiker och tjänstemän. Men så länge folket förförs av bl.a. Idol, Let´s dance, skattesänkningar och rotavdrag så blir det nog svårt med en folklig resning...