WOW!

Förmodligen det ord som bäst summerar gårdagens händelser och begivenheter. Å nej, wow har inget med dataspelet World Of Warcraft att göra i detta inlägg. Huset var osedvanligt packat med folk och hög stämning. Synd bara att den känslan inte lever kvar idag, dagen efter. Men huvudvärken och det allmänna dåliga tillståndet är väl värt gårdagens fest.

För min egen del så bjöd kvällen på, utöver den sedvanliga födelsedagssången, en egenkomponerad "hyllningsvisa" till/om mig signerad familjen Fogh/Illerhag framförd på gitarr. Själv skulle jag efter långa och många höga påtryckningar stå med en gitarr i handen och spela för det samlade festfolket. Dock var det en Wii-gitarr till spelet Guitar Hero - Metallica, som jag fick av min fru på morgonen i sängen. Rev av For Whom the Bell Tolls och Nothing Else Matters. På tal om presenterna så har jag svårt att fatta hur fina gåvor jag fått och i sann "gubb-anda" skall jag numera också tydligen både tatuera mig och gå på ölprovning (Något jag skall ha hemma också då jag fick en back med 25 stycken fin-öl) Vidare måste jag spana ut en schysst spelning, synd bara att mina två favoritband inte är på turné just nu eller till sommaren. Det är nästan så jag skäms över alla presenter jag fått. Fina är dem i alla fall.

Festen i övrigt var smått kaotisk, alltså som det brukar vara här på Söräng, och som sig bör flödade drycken inte bara ner i folks halsar utan även på golv, mattor, soffa, spis och kläder. :-) Det är skönt och berikande att ha så fina vänner och bekanta. Farfar "was going strong" och det var skitkul att han kunde komma.

Som avslutning när alla hade gått (min fru låg redan och sov) kände jag i mitt lyckorus att det var dags att ge gitarren en omgång. Klockan var då mitt i natten och mitt allmänna tillstånd skulle inte klassas som lagligt på vägen, så att säga. Hur som helst kände jag mig övertygad om att jag kunde spela som en gud. Kort sagt så gick det åt helvete! Något jag insåg efter ett par försök. Jag la tillfälligt hårdrocksdrömmen på hyllan och började städa av borden med hjälp av vetskapen att det kommer en ny dag imorgon då hårdrocksdrömmen kan väckas till liv igen.